Idag var det dags för släkten att fira femåringen. Fullt hus eftersom båda sidorna av släkten var här blev vi en drös.
Födelsedagsbarnet hade iaf bett om en tårta a´la prinsessa. Den blev inte riktigt likadan som förra året men i samma typ. 
Mer uppdatering kommer kanske. Orkar inte just nu.
Kategorier: tankar
Så har det varit barnkalas. Ett jättegäng med härliga små spralliga damer (och en söt liten herre) var på besök och smällde i sig glass och tillbehör så det stod ut ur öronen på dem. HÄrligt.
Någon har sagt att man ska bjuda så många barn som barnet fyller (fyller man tre bjuder man tre kompisar) men då tjejgänget på fsk är 7 tjejer som är födda 04 och de umgås alla fast i olika konstellationer kändes det knas att inte bjuda en eller två av dessa tjejer. Dessutom har ju Ce några fler vänner som _inte_ går på samma förskola och de måste ju också vara med.
The more the merrier liksom. Vad är egentligen de oskrivna reglerna för kalasinbjudningar har vi funderat på? MÅste man bjuda den som bjöd en själv? Måste man bjuda alla på förskolan? (måste= god sed att)
Jaja. Trevligt hade vi iaf. Blev lite stillsamt periodvis för mamman (som ibland får halvspunk av för mycket röj röj *fnissar*) hade satt igång projekt ”Kom igen ungar – nu gör vi popcornhalsband” med drygt hälften av ungarna och de satt stilla i köket och pysslade medan de andra röjde på ovanvåningen. 
Glad och nöjd femåring har krupit upp för att sova. Nöjd!!
Kategorier: tankar
Tänk. För fem år sedan satt jag uppkrupen vid samma dator i samma hus och hade inte den blekaste vilken resa som var framför mig. Just då var magen stor och tjock. Jag hade just passerat vecka 40 och hade inte en känning alls av att någon skulle vara på gång. A var på schacket (torsdag då liksom idag) och jag pratade med min lillebror vid niosnåret.
Vid tio i ett gick vattnet och jag fick väcka då sovande, nyss hemkomne, A. Förlossningen hade startat. Vårt första barn var på väg.
08.37 dagen efter föddes hon. Vår första lilla tjej som skulle vara en kille och heta Hugo. Så söt, så sjuk, så nedkletad med meck och så underbar.
Tiden går fort. Nu fyller hon fem. Stor och duktig men med världens goaste små tankar. Själv har jag gått till fyrbarnsmamma men sitter, som sagt, fortfarande uppkrupen vid samma dator. (inte alls någon pik att jag vill ha en rosa laptop.)
Grattis sötnos. I morgon fyller du fem. Jag vet att du ligger där uppe vaken och fnissar. Somna nu så blir det fortare morgon. Lovar att sjunga allt jag kan!!
Kategorier: tankar
Igår gapade kylskåpet tomt, fruktskålen innehåll två stackars äpplen och de stundande kalasen krävde sitt…Att invänta maken för att kunna handla i lugn och ro var inte en möjlighet igår eftersom eftermiddag och kväll försvann på olika håll så det fick bli en dagstur till MAXI i stan med de minsta medan de stora var och badade med förskolan igår.
Pratade med någon om detta med att ha många barn och storhandla och hon var helt övertygad om att hennes dotter skulle lämna in barnen till mormor och åka och handla. Så kan man ju göra om man har en barnvaktstjänst inom rimligt avstånd, men så är ju inte fallet.
Visst. Det är inte det _lättaste_ projektet, men det är definitivt inte ogörbart. Men å andra sidan. Vad är ogörbart? hihi
Kategorier: tankar
Vi lever med en fyraåring…
Som i morse. Hon vaknade med ..humör? Kulmen blev när vi skulle gå iväg till förskolan. Idag var det bad där så Z var taggad till tänderna. Ce däremot hon var på ”krigsstigen”. ”ska jag gå ska jag bara ha jacka” tyckte hon. Nope, nej, nixpix. Inte ska man bara ha jacka när det är minusgrader ute. Man har antingen overall eller termobyxor/jacka. Inte _bara_ jacka. SKriiiiiiiiiiiik och brööööööööööööl. Men jo. Hon vill verkligen bara ha jacka. Nixpix. inte då. Hon försöker övertyga mamman om att hon verkligen faktiskt bara ska ha jacka och mamman svarar, _mycket_ lugnt och kontrollerat (något ovanligt för att vara jag i det här skedet) att nej, ska man gå ut när det är minusgrader då tar man på sig. Skriiiiiiiiiik och bröööl igen. Mamman suckar. Dottern vrålar. Bebisarna i vagnen börjar bli varma. Z är påklädd och säger att ”man ska ta på sig om man ska gå ut”. Det triggar mer än det lugnar om man säger så.
Jag skickar upp Ce på sitt rum för att skrika av sig och försöker hitta en lösning. (vännen jobbar i huset bredvid, kanske kunde hon passa Ce medan jag skjutsade Z till badet…) Då hör jag skrikandes uppifrån:
”mamma. Vet du hur du ska ta dig ur den här situationen????”
mamman svarar lugnt att nej, det vet hon ju inte.
”Låt mig gå i bara jacka så kommer jag ner”.
(Mamman svarar att man har jacka och termobyxor eller overall på sig. Ska hon med så får hon ta på sig nu annars kommer någon och vaktar henne medan jag skjutsar Z till badet. Det tog skruv.. )
Ungen är ljuvlig. Social, mysig, hjälpsam, men också viljestark, prövande och envis. Det ska man vara. Det är bra egenskaper. Dock hatar jag skrik och brölfasen.
Jag hoppas det går över när hon blir fem. Vilket händer på fredag
Kategorier: tankar
Ställde ju frågan lite snabbt i mitt förra inlägg och svaret från er var att det var ett sätt att kommunicera med släkt och vänner. Hålla sig uppdaterad och uppdatera och sätta sina tankar på pränt.
Så var det för mig också. Bloggen ”johannapannas förvirrade tankar” började jag ju med redan 2006 (på på blogg.se) och sen har det fortsatt. Började som ett sätt att hålla släkten a´jour på den växande magen och kommande bebisen och ett sätt att dokumentera för framtiden. Då var jag mer aktiv på andras bloggar, kommenterade, fixade och hade fler läsare / kommenterare på min. Sen fortsatte det som en ventil. Jag är inte den som är mest provokativ, utåtagerande eller skrikande i mina inlägg. Fortfarande är det en blogg full av dagboksinlägg. Jag vill inte såra någon på nätet, inte skriva något som kan peka ut tredje part (iaf inte allt för mycket) etc. Lika lite som jag vil ”hitta mig själv” på andra bloggar, lika lite lägger jag ut inlägg om de tokigheter jag tycker släkt och vänner gör. 
”Var personlig men inte privat” skrev någon om hur man skulle göra en bra blogg.
Varför jag ställde frågan? För att det finns de som bloggar för att provocera, söka tröst, informera, debattera,skvallra, tjäna pengar, kommunicera, söka medlidande eller dagbokskriva. Så jag bara undrade
Mitt sätt att skriva bringar inte tusentals läsare a´la Blondinbella, men det är ju inte därför jag skriver heller. Har ett snitt på hundra specifika om dagen. Inte illa det tycker jag.
och ja Ullis. Det finns en hel säsong till av ljuvliga NIP/TUCK bra va??
Kategorier: tankar
Något så mysigt. Vi har badat. Bara vi tjejer. Eller nja.. B fick också vara med en vända, men eftersom han, i motsats till sin yngre syster, inte alls gillar vatten speciellt mycket, använde han tiden till att sprattla lite, se förtvivlad ut över att vattnet skvätte i ansiktet och till att hoppa upp och ner.
V däremot ligger stilla och njuter av det ljumma vattnet. Sen sprattlar hon med armar och ben och skrattar högt. Härligt.
Ce fick lite mamma/systergos vilket var behövligt det med. Bunkra lite positiv energi.
Dagarna rinner iväg. Jag känner ibland lite vemod över att jag inte skriver så mycket här men samtidigt hänger det ju ihop med livets förändringar så det känns ändå rätt ok. Påminner mig själv dock om att lägga in lite inlägg för framtida minnen så att säga.
Varför bloggar ni andra?
Kategorier: tankar
Haha. Ska man skratta eller gråta åt de ”vinn-pengar-program” som är på TV? Hur många är det inte som sitter och ringer och hoppas att de ska vinna den kvarts miljon man är garanterad?
Garanterad? Jomenvissttjenaserru. Gissar man rätt på vilket bilmärke som de har gömt i kuvertet_då_ får man en kvarts mille. Ledtråden idag var att andra bokstaven var ett O.
Ford? Volkswagen? Lotus? Dodge?
Nej. Rätta svaret. Moskovitj
Den som gissat på _det_ och kom fram är sannerligen värd sin kvarts miljon på kontot.
Och nej. Ingen vann.När de väl släppte igenom ett samtal i slussen var det ingen där. Konstigt va?
Kategorier: tankar
