Skyddad: titta men titta

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Tvillingutfärd

Idag åkte jag och B&V söderöver för en promenad med ett annat litet tvillingpar. Och deras glada mamma förstås . Lite kallt i luften och en av de små var inte så glad, men vad gör det? Mamman får en stark västerarm iaf. *fnissar*

Väl tillbaka bjöds det på gott fika och B&V kröp runt och hade det allmänt mysigt. Lekte lite och visade upp alla sina färdigheter medan  kompisarna sov. . När det skulle bli matdags började jag fnissa åt mig själv. Jag vet nämligen inte riktigt hur jag tänkt. Jag åkte nämligen till ett ställe utan matstolar. Under lunchtid. Och tog inte med mina egna. Jag tänkte att det nog gick att sitta på golvet och mata, allt funkar ju bara man vill det. Det har ju gått förut. Fast lite kaotiskt blev det. Hade ju inte en tanke på att det plötsligt var _två_ som kom krypandes klättrade upp på mig och ställde sig framför mig för att få mat. Och fyra små händer som sträckte sig efter matskålen.. och mamman hade bara två händer att mota bort eller hålla i… haha. Mat i magen blev det iaf, även om en del kom på kläderna. Både barnens och mammans. Men ultimat var det då rakt inte. Blir inte fler sådana lösningar. *skrattar*

Tur att mamman känner mig sen innan, även om hon kanske i sitt stilla sinna tänkte ”så där ska jag iaf inte lösa det”.  hihi

Trevlig utfärd iaf. Mycket.

Promenadtur

Idag tog vi en skön promenad runt samhället. De minsta i den nya vagnen *hoppar upp och ner av lycka* De stora med varsin dockvagn.  Passade på att leka lite på dressinen  samt kolla in Vaggeryd i påskskrud. 

Jag har saknat dem – vagsnsfunderingar

hm. Vissa ler nog om jag säger att jag köpt en ny vagn. Är hon aldrig nöjd liksom. Och nej, det är jag inte för den ultimata vagnen finns inte!! De är antingen för tunga, för stora, för liten varukorg, för framåtvända, har inte svängbara framhjul, har för små framhjul etc etc..  Så. Nu är vi inne på vagn nummer 7. haha.

Köpte ju en Babytravel häromsistånde men eftersom den bara är framåtvänd har jag aldrig varit riktigt nöjd. (och lastutrymmet suger!!) Jag saknar att se barnen när jag är ute och går och tydligen har iaf ett av barnen saknat att se mig för det har skrikits rejält när vi varit ute och gått. (om inte sömnen tagit över vill säga) Att ha dem framåt har känts osocialt, jag har inte sett dem, har inte haft koll på om de sover eller inte, har inte sett att de vaknat och kunnat säga hej etc. De har matats med intryck de inte behöver och jag..jag har saknat att kommentera vädret, vinden, omgivningen.. jag har saknat dem kort sagt .
Har i alla tider sagt att jag inte vill ha barnen framåt förrän de är stora och min magkänsla var rätt.
Så vad gör man?
Man köper en vagn! En bakåtvänd.
Har redan provgått och de tyckte det var såå mysigt att se mamman (och syskonen) igen. Vi pratade, log, fnissade och var så nöjda så.

Visst. Den är inte ultimat den heller. Men ur den här synvinkeln just nu mycket bättre än den andra.  Den är iofs trängre än BTn i sittutrymme och har inte svängbara framhjul men den var inte tung, den blev inte stor i bilen (nästan mer plats än BTn) och den var lätt att köra -och har schysst lastutrymme under.   – Och framför allt – de är vända bakåt!  mohshahahhaha

Snö.. och …Förra året..

Ja inte var det vad man trodde, men en sväng till med snö. Mystiskt. Men men. SNart är väl våren här. Och som en kollega till mig ”sa”. Det är rätt vackert när vårsolen glimmar till i snön. Som att vara i Norrland och njuta av varm vårsol sittandes på en snövall med ryggen mot husväggen.

För övrigt var det likadant förra året. Och just förra året är något som för närvarande spelar mycket i huvudet. Det är mycket förra året. Hur jag vet att det kom ett bakslag? Jo för att en av mina ”roomies” som låg inne samtidigt som jag hade bytt däck på bilen och hennes man kunde inte komma och hälsa på för då kunde han inte komma uppför backen till huset igen. Typ.
Förra året..
Förra året vid den här tiden klappade jag om magen och visste inte om de skulle hålla sig där inne eller inte. Jag levde sjukhuslivet och hade en vardagslunk som hette duga där inne på min säng. Hur man nu har det när man är sängliggande (sittande) 23 timmar om dygnet.. Förra året hade Z inget kalas för … Förra året sågs melodifestivalen och hockeyn och… barnmorskorna på TVn. Förra året krämade jag in ben och fötter flera gånger dagligen och hade naglar som var långa och fina. Förra året var jag en hejjare på att köra rullstol (när jag väl fick tillåtelse av DrD att köra iväg..) Förra året stickade jag plagg på plagg och läste bok på bok. Förra året var första gången jag var borta från de stora mer än ett dygn.. nu blev det 47.. fast vi sågs ibland på vägen såklart.
Förra året visste jag inte vilka busfrön som var i magen. Jag log när de sparkade på mig inifrån, jag njöt av att höra deras hjärtljud via en stor dubbelCTG. Förra året kunde jag knappt föreställa mig hur livet skulle bli som fyrbarnsfamilj med tvillingbebisar. Jag förberedde mig mentalt för vad som komma skulle, jag tänkte, jag kände.  Förra året var vi på tvillingträff/information. Förra året..

Förra året åts det havregrynsgröt med kanel till frukost. Varje dag! Inga undantag.

Förra året skrattade vi så vi tjöt åt tapp-skämt. Så här efteråt är de kanske inte alls lika roliga men just då fanns det inget roligare än att sTAPPla hemåt eller att vara TAPPad bakom… typ.

Men det var förra året det.

Idag var de stora och badade med förskolan. Vi andra mös här hemma. V kan stå. Själv på golvet. B kastar bollar. Så det har vi gjort ända tills det var dags att hämta de andra. Det och åt och ammade. (och pratade med MiniA i telefonen) Sen åt vi fläskpannkaka hela familjen. En härlig dag!

3- års- koll

Idag fick vi trevligt besök. Vår BVC-”tant” (får man skriva så.. hon är verkligen ingen tant). De gör hembesök på treårskollen för att barnet ska känna sig tryggt och säkert och prata på. För det är just talet de riktar in sig mest på vid denna koll.

Z med på noterna så när L öppnade sin medhavda påse skrattades det gott åt innehållet. När allt var upplockat övergick Ce och Z plötsligt från att vara våra små till att bli Peter Pan och Kapten Krok. L skrattade gott när Z plötsligt hoppade på henne och skrek ”aaah, nu får du gå på plankan” ivrigt viftandes med det som var svärdet ( i detta fallet vårt skohorn) och vips kunde hon bocka av ”leker rollekar” i protokollet.

Hon fick tillfälle att mysa lite med alla barnen och jag fick tillfälle att bara ställa lite frågor om ditten och datten.

Mysigt!

Klartecken i rumpan för treåringen. Vältalig, påhittig och fin i motoriken.

Skyddad: vinkmannen

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Det är då rakt inte lätt

…haha.. Det är inte alltid smidigt.

Idag tänkte jag ta en cykelsväng med de små. A spelade match så det var liksom jag och de fyra. Ce på egen cykel, Z i barnstolen bakom mig och tvillingarna i cykelkärran. Jo, så långt i tanken allt ok. På med kläder och hjälmar. I med de minsta i kärran och upp med Z i stolen. Upp med mamman på cykeln. Då tappar V nappen och blir således förtvivlad.. Går det då att hoppa av och stoppa i nappen igen? Nix pix. För då _VÄLTER_ mammans cykel. och ja. Om ni minns rätt så sitter det en stor Z där på paketshållarens cykelstol. Av med honom först och sen i med nappen. Upp med Z och sen iväg. Då bonkar hjälmarna i varandra där bak och tumult utbrister. Vad göra? Jo av med Z och fix med hjälmar och nappar och säkerhetsbälten och annat. Sen upp med Z igen och .. ja ni fattar.

Såg en som hade cykelkärra de med men barnet i kärran hade ingen hjälm. Undviker kanske på så sätt en del frustration men nixhejtjoflööjt. Även i cykelkärra kräver lagen att. hm.

Det blev några stopp på vägen och när vi kom hem skrattade vi högt åt allt. Skönt att vi kunde de tför vi hade varit liiiiiiiiiite frustrerade på vägen om man säger så.

När jag kommer hem och tar upp de minsta ur kärran läser jag texten på dynan de sitter på. Cykelkärra är ”ej lämplig för barn under 18 månader”. huuuh.

Skyddad: Bs favoritsyssla

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Det är knas

.. hinner ju inte skriva och när jag väl hinner kommer jag inte på allt det var jag skulle skriva ner.

Som att det börjar bli värsta projektet att komma iväg någonstans. Speciellt om man är själv. Det ska in med barn, matstolar, skötväska, mat etc etc och plötsligt sållar man lite bland aktiviteterna. Det faktum att det faktiskt -är- lite knas ibland med två små som inte har sina behändiga babyskydd längre och som bara ammar som stöd och mellis och gos och man känner det som om man invaderar när man kommer. gör sitt till..

Eller som att jag fick kommentaren ”ah men när man har två och ammar, då hade jag känt mig som värsta kossan”. Jo men serru tack. Så kan man säkert känna sig med en och jag känner det definitivt inte så med två. Dessutom dubbelammar jag utan att bry mig. För nu är det smidigt. De kryper upp själva, amningskudden behövs inte och de är inte vid bröstet så länge.

Eller som att kräksjukan härjar.

Eller som att.. ja.. tankarna jag haft är som bortblåsta..

However.

Det har me-and-I-partajats, det har babycaféats, det har middagats med goa M,  det har lunchmysts med härliga M med lilla S.        Goa positiva härliga människor!