Hörrni pedagoger!

Uppmaning.

Se alltid till att föräldrarna lämnar ett utvecklingssamtal stärkta och med tillförlit och självförtroende. Se till att de går därifrån med en glad känsla i magen och har positiva känslor i kroppen.

Så blev inte fallet när jag var iväg på vårt. Gick därifrån nedstämd och ledsen. Stolt över våra fantastiska barn är jag naturligtvis det kan de aldrig ta ifrån mig, men ledsen.. Dock fick det mig att inse hur otroooligt viktigt det är att vara väl förberedd och mycket noga vid _varje_ utvecklingssamtal så att det inte går snett.

Jag pratade med en av de andra fröknarna istället för att se om hon hade samma syn. Och om hon nu hade det vad vi skulle göra.  Inte då. Hon hade en helt annan bild av våra små och jag fick en positiv stund istället med konstruktiva tankar och funderingar istället för nedbrytande halvkritik .

Det är jätteviktigt hur man lägger fram det och hur man går till väga. Att hålla ett bra utvecklingssamtal är en konst och man ska vara mycket lyhörd och vaksam. Visst ska även de ”mindre bra” sidorna tas fram, men när man pratar om barnen ska man fokusera på det positiva, man ska berömma man ska uppmuntra och stötta.

När det gäller barnen är de det absolut bästa vi har och jag vaktar dem till tänderna. Morr och fy för käzza.. ja ni vet.