Vad göra när man har tid?

Visst känner ni det ibland? Den där kaotiska känslan i kroppen att när man väl har tid så har man så mycket att välja på att man, när tiden man hade väl är förbi, inte gjort en jota. Så är det iaf här. Idag ringde en liten röst och ville leka med Z och eftersom han inte riktigt vågade vara där själv frågade jag om det var ok att även Ce följde en stund (lekkamraten känner bägge) och det var det. Vi var välkomna allihop om vi ville, men gränsen fick gå vid två, att invadera med fem kändes lite ..roligt. 

När jag väl lämnat av de stora och cyklade hemåt somnade naturligtvis B i cykelkärran. Jag lade över honom i vagnen när vi kom hem och även V fick göra honom sällskap för en sovstund. Sen.. när de bägge somnat inträffar det konstiga. Jag, med min stooora agenda på ”saker att göra” fryser till is och gör i princip ingenting. Jaja. Jag klippte halva gräsmattan innan jag fick dra vagnen inomhus pga regn, men sen satte jag mig här vid datorn. Hade ju kunnat välja på 1. läsa bok 2. förbereda mat 3. förbereda kvällens soppa 4. hänga tvätten 5. sova 6. skriva brev  7. måla vidare på projekt Altan. Men nä. Fru R gör ingenting utan blir lite halvkäckt handlingsförlamad. Nu är alla fyra på G igen och tiden för att vara nyttig är förbi. Maten blev ifos gjord ändå och rotfrukterna är skalade och klara till soppan. Kvar är tvätten, altanen, sovstunden och boken. Tycker dock att jag var ”lite nyttig” för jag hälsade på hos några bloggvänner iaf  och det är ju inte fy skam det heller. Duktig behöver man väl inte vara hela tiden. Eller?

Tiden med fyra små under sex år gör att tiden för en själv är lite begränsad så att säga. Tvillingarna är överallt och ingenstans och små saker att göra blir stora projekt. Speciellt som jag inte är någon som lämnar dem uppe medan jag springer till tvättstugan eller så och någon barnvakt har vi inte heller så där hela tiden. Så bäst är att nyttja den tid man har?

Moahhahaah

Relationer

Det är inte lätt med relationer. Är det inte ”släkten är värst” så är det barnen som hamnar i kläm i relationernas underbara förvirrade värld. Att det ska vara så svårt. Just i veckan hamnade Ce i kläm i ”tjejer-kan-inte-leka-tre-problematiken” och tårarna rann i flera timmar när hon insåg att livet kan vara så brutalt. I hennes hjärta var hon övergiven av vännen, hon var utanför.

Och själv blir man tigermamman och vakar över ungarna med tänder och klor.

Operation Transformation.

Igårkväll när de fyra somnat satte jag igång med operation Transformation. Jag började måla _invändigt_ på vår altan. Tanken är att den ska gå från grå till mjukvit och sen ska vi lägga en matta på golvet över träplanket och ev koppla in infravärme. Konstigt nog fanns det en matta där när vi tittade på huset och varför man tar med sig en heltäckningsmatta från altanen när man flyttar det är för mig en gåta.

jag köpte färg igår och började. Tyg till gardiner fixade jag på IKEA. Blir nog bra.

Man ska stanna vid övergångsställen!

.. Och då menar jag inte bara bilar utan även vi fotgängare och cyklister bör stanna. Vet ni vad det är jag tänker på? Jo, de bilister som har ovanan att mycket duktigt stanna och sen vinka för att man ska gå över. Så gjorde en idag och Z var på väg att börja gå. Tragiskt nog tittade inte farbrorn om det var fritt från andra hållet utan vinkade bara att vi skulle gå. Tur att man själv såg att det fakiskt kom trafik som inte stannade från andra hållet.

Så.. Om ni nu är duktiga och stannar för fotgängare vid övergångsställen. Vinka inte för att man ska gå, vi tar det i vår takt när kusten är klar!

cykelrunda & kreativitiet

Idag sken solen och barnen sken som solar de också så det var bara att göra en bra dag fanastisk. Vi tog helt enkelt och gjorde en cykelutfärd. I med B i cykelkärran, upp med V i cykelstolen och så iväg. Vi valde att åka till Hembygdsgården i Byarum och äta glass. En halvmil dit och en halvmil hem. lite impad att barnen cyklade hela rundan utan att klaga en endaste sekund. Inte ens när vi insåg att vi var tvungna att vända och cykla tillbaka en bit eftersom både B och V plötsligt bara hade en sandal var på fötterna klagades det. Härliga ljuvliga ooongar!!
I eftermiddag blev det därför mycket bus hemmavid. Ce har varit inne hos grannfrun som är konstnärinna och målat. S, som grannfrun heter, umgås gärna med barnen över en målarduk och de kommer in med alster det ena finare än det andra. Idag hade de målat katterna Pysen och Mirre tillsamamns. S hade målat den ena och Ce den andra.
Själv tog jag tag i operation altan, men kom inte så långt. Blev till att måla klätterställningen istället.

Ost- och skinkpaj.

Ibland kommer man på den ljuva idén att göra paj. Så var fallet här och den blev faktiskt god. Härligt ju

Snodde grunden av receptet på recept.nu och modifierade det till ”min”.

4-5 dl vetemjöl
1 1 krm salt
125 150 g kylskåpskallt smör (som jag micrade så det blev mjukt)
1-2 1-2 msk iskallt vatten

Fyllning:

2 dl riven ost (jag tog hushållsostskalken jag hade kvar samt gratängost)

2-3 dl strimlad skinka

mjukkokt purjolök i strimlor

4 ägg
4

4 dl mjölk

salt och malen svartpeppar samt lite paprikapulver.

1. Lägg i mjöl, smör och salt i en bunke och kör med degkrokarna i elvispen tills smöret är delat. . Häll i det kalla vattnet och kör tills det blir en degboll, behövdes lite mer mjöl. Ta upp degen låt den vila en stund medan du sätter på ugnen och fixar med fyllningen.

2. Sätt ugnen på 200° och smörj en pajform. Kavla ut degen och tryck ut den i formen, jag gjorde den lite ”hög” i kanterna så att man verkligen kan fylla. Blev en härligt hög pajkant runt. Förgrädda sen pajskalet i 10–15 minuter.

3. Lägg i strimlad skinka, purjolök och riven ost. Vispa ihop ägg och mjölk och krydda. Hälli  blandningen och grädda pajen i ca 40-50 minuter, tills äggen har stelnat.

Huvudbry och hjärtesorg.

Något upptar mina tankar. Får bli ett recept istället.

Äntligen ett kärt återseende!

Åh vad jag grät när hon dog. Hon var som en kär gammal vän och jag hade följt dem genom glädje och sorg, kärlek, lycka och vardag. Jag hade sett dem tveka, välja och tillslut inse att de var ämnade för varandra. Hemskt är bara förnamnet.

Nu äntligen får jag läsa fortsättningen. Ska bli spännande att se om jag orkar läsa utan henne i den!

Egentid..

Jag skrattade gott åt DrPhil när jag såg programmet endera kvällen. Eller, om jag ska vara riktigt ärlig, så skrattade jag åt hans hustru. Hon berättade att när sonen J fötts brydde hon sig först bara om barnet och inte alls om sig själv, men en dag gav hon helt sonika sonen till Phil och ställde sig själv i duschen. Hon stod där och njöt och lät vattnet rinna länge och när hon öppnade ögonen..möttes hon av sonens ansikte och Phil som höll honom framför duschen. J hade blivit ledsen och Phil tänkte då att han kanske skulle bli gladare om han iaf_såg_ sin mamma.   ”ut” hade hon tänkt. Och lite så är det väl. För 17 gubbar. När jag väl får egentid så låt mig ha det lite.

Som i morse när jag gick ner för att göra vid tvätten och tog tag i en stunds motion på crosstrainern. Högsta musiken, svetten lackande och bara jag och motionen. Vem kommer? Jo A med B på armen. Han skulle bara berätta att B faktiskt är jätteduktig på att borsta tänderna. mohahahaha. Ge mig twenty minutes med mig själv!!

Män är nog bättre på det där. De låser t.om. om sig när de ska på toa. hahahahaha.

Ändrade planer

Idag fick vi tillfälle att visa hur otroligt flexibla vi är i familjen R. mohahaha. Vi skulle fått härligt besök av en kompis, som jag mötte när jag låg inne,  hennes sambo och deras tvillingar, men eftersom de fick ställa in pga sjukdom fick vi lite snabbt planera om dagen. Tio i nio ändrades planerna halv tio lämnade vi LaCasaD för färd söderöver mot västernstaden High Chaparral. Bilen full av Picknick, regnkläder och glatt humör (och sex pers och en vagn ). 

Vi strosade bland cowboyser, vi åt tacos och nacos i Mexico, vi träffade roligt folk (:-) ) och framför allt satte vi åkband på barnen och mamman så fick de åka så mycket de ville på tivolit. Tyvärr satte vi oss i virvelvinden vilket INTE var att rekommendera. Fy vad den åkte. Roligt säkert när man är 17 men inte när man är 3,5 och 36. eeeh. haah. Vi satt som klistrade alla tre och undrade förtvivlat när åkturen skulle vara över, Z skrek efter pappa och jag försökte febrilt ladda med ett vansinneskratt för att barnen iaf skulle_tro_ att jag tyckte det var liiite underhållande. Usch. När slutar man tycka att det är jättekul att åka runtrunt och upp och ner samtidigt? Sen blev det berg-o-dalbanan och de radiostyrda bilarna istället. lite mer lagomt.  Lilla biltåget var också poppis. Ett åkband för sjutti spänn och så mycket roligt. Visst, inte lika mycket att välja på som på Liseberg, men inte heller samma köer eller samma pris på åkpasset. hhahah. ‘

Dagen bjöd på vackert väder. Några regndroppar men de var få. Z och pappan åkte Tåget och var med om ett tågöverfall. Z hade suttit med händerna över huvudet i fem minuter innan han tog ner dem.

En härlig dag, trots ändrade planer.  Gött mos och farlig korv.