tvillingmagen har krympt!

Tänk vad kroppen är fantastisk ändå. För någon vecka sen såg den ut så här, nu är den inte alls lika otymplig längre utan har faktiskt börjat anta rätt normala proportioner igen. Tack och lov. Jag skrattade så jag grät när jag såg magen efter förlossningen.

Magen en vecka drygt efter förlossning.  Inte tvättbräda precis.. men inte så illa ändå..

tvillingmagen v38+2

Något roligt sätt att fira nationaldagen iofs men dagen till ära tog vi lite bilder på magen. Lite roliga bilder ni kan fnissa åt lite kommer här. Skriv gärna en kommentar vilkets om blev just _ditt_ favoritkort.

: 1. Som yogamästare

2. Därför kan man inte längre sova på rygg..

3. Som en boll

4. Mammahäst med sötnosar två..

5. TA DA !!! The big X!!!

Kan ju säga att vid bm-besöket i veckan så sprängde vi deras kurvor och mitt x för v 38 gick inte att få in på pappret.. Det tog nämligen slut vid 43cm.. mohahahahahaha skrattar man eller gråter då?

Vi har hunnit med bad i sjön och glassätning samt grill också..

Dagens outfit: Vitt mammalinne från Mamalicious samt vita leggings H&M.

partytrick

looki looki no hands!!

rundtur efter 37 fulla veckor..

Liten är den inte. Säkerligen inte rekordstor, och ni som tror att det är en tävling kan lägga ner. Jag dokumenterar ju bara! För att ni ska få en jämförelse så är magen här 37+0 och på denna bild från Z i magen är det VECKA 41+5!! (3 dagar före partus den gången..)

Dumma kommentarer.

Jag kan inte låta bli.. Inte den här graviditeten heller. Det bara _måste_ till ett sånt här inlägg..

Det här med att kommentera än det ena än det andra vad gäller gravidmagen eller allt som hör graviditeten till. Som en tant vi träffade på lekplatsen i lördags. Hon tittade på mig, sa inte ”hej”, inte ”vackert väder”.. hon klämde i med ”du spricker snart”. Och då känner jag henne inte ens.

Eller det här med att alla ska fråga om man ”känner något” eller ”om det är på gång”.. Tror folk på fullaste allvar att jag skulle berätta det för dem om det nu var så att jag gick här med förlossningskänningar? Hur mår du? Jag mår bra. Känner du något? Jo men visst förstår du, jag är i latensfasen, har nog öppnat mig en tre cm och ska åka in om en timme eller två, men nu får du ursäkta för nu kommer det en VÄÄÄRK:

Säkert vettu. Fet chans. Det finns nog kanske tre personer som jag skulle kunna tänka mig att bolla det med när jag känner att det är på G och dessa tre lär nog bli varse..

Så snälla.
Det är FÅÅÅ som magen spricker på när de är gravida, det är få som tippar framåt pga att de är framtunga…

Min ena svägerska sa precis det jag behövde höra när vi sågs:

”vad du är fin. Och vad du ser pigg ut fortfarande. skönt”.

Sådana kommentarer kan man aldrig få för många av.

tvillingmagen efter, nästan, 36 fulla veckor

Så passerar vi nästa tvåveckorsperiod. 36 fulla veckor passerade i morgon, men efterom bilderna är tagna idag så lägger jag ut dem. 

från sidan                            och                                   framifrån

Dagen har inneburit en lunch med vännenJ, lite sovtid samt två barn som varit på MonkeY Town och lekt. Det är ett busland inne i stan. Hur roligt som helst. Z tyckte dock det var mest spännande att åka buss och Ce hade roligast både under bussturen samt när hon och vännenM  gömde sig medan ”ansvarigavuxnaJ” var på toa. *skrattar*

sömnbrist

Sicket spektakel.  Mitt i natten hör man den lilla rösten ”pppppppppaaaaaapppaaaaaaaannnnn” sen var det lite tyst. Sen kom det igen, nu med m istället för p. Jag puttade lite på A för att han skulle dra av sig täcket och gå in och höra vad det var som var så akut.  Jag tog en snabb titt på min mobil. 02.23. Suckade lite.. Sen kom A tillbaka och hade , vilket var mindre förvånande, Z med sig in till oss, som kröp ner i vår säng.  Hade det bara slutat där hade det väl varit ok, men det gjorde det ju inte. Först låg han och petade på A som vände och vred sig, sen vände sig den lilla mannen om och låg och tokstirrade på mig. Jaja- jag vet. Men hur lätt är det att _inte_ märka att någon stirrar på en??

Gravid som jag är märkte jag naturligtvis att jag var superkissenödig och att magen började jobba av detta faktum så det var bara att viska ”mamma ska bara kissa” och sen gå iväg. När jag kom tillbaka insåg jag att det inte var lönt ens att försöka sova. Det var bara att tassa iväg neråt för att se om jag kunde knycka en banan ur kylen och se lite av alla dessa _fantastiska_ program som är på tvn mitt i natten. Tyvärr var det inte dags för Criminal Intention utan det var Judys Domstol. Typiskt.

Då hör jag steg i trappan och A kommer ner med Z. Sonen säger bestämt att han inte kan somna utan välling så det blir att krypa upp i soffan tillsammans medan vällingen slurpas upp. Sen tittar Z på mig och säger ”jag gå och lägga mig nu. Du med gå och lägga dig”. Mm. Följ du med pappan tycker jag och stannar i soffläget.

Jag kikar på nästa program vilket faktiskt är Criminal Intention och än en gång hör jag steg i trappan. Den här gången små små steg. Z.  Jag rullar ur soffan (ja- rullar.. smidig som en flodhäst) och tar honom i handen och lägger honom i hans säng. ”mamma sova här” säger han och bonkar hårt på sin kudde. Och vad gör man? Jo man tar den gigantiska magen och knör ner sig i hans pyttesäng.. Och inte somnade ungen. Han låg fortfarande bara och stirrade på mig.

När jag bestämde mig för att lämna hans säng vid halv sex sov han dock lugnt bredvid mig och jag gick in för att krypa ner i vår säng igen. Tack och lov hade A sovit några timmar så han kunde ta morgonpasset inför jobb och förskola och jag fick sova en timme till. Skönt.

Fattas bara att förlossningen sätter igång idag bara för att vi är trötta allihopa. men det ska man väl inte tro alltför mycket på… och ja- jag vet. Inte får vi sova när de kommit ut heller så det är bara att gilla läget. tvillingmagen 34+5

33+4

Alltså.. Just idag är det faktiskt inge kul mer. Inte för att jag inte rent intellektuellt kan fatta och få in i huvudet att det är _jättebra_ att de är kvar där inne, men just idag känner jag att jag vill att tiden ska rinna iväg så att de får komma ut. Märk väl. Jag vill inte ha ut dem just idag, men jag vill inte vara gravid mera. Eller jo. Det vill jag ju.. Gaaaah. Förstår ni hur jag menar? Men jag vill tillbaka till min vanliga kropp, till ork, till ro i kropp och själ, till kraft att springa och lyfta och bära och tillbaka till att kunna gå och cykla och hoppa.. (sen vet väl jag också att kroppen ändras till någonting annat när de är ute.. men ja.. ni fattar..)

Fast sen vet jag också att när de väl kommer ut så kommer jag att sakna magen, rörelserna där inne och själva ”barbamammakroppen”. Så samtidigt med ”åh nu är jag less”- kommer ”fy vad jag kommer att sakna hela den här resan” -känslor. Sentimentalt men.. Och jag _vet_ att jag kommer att tänka ”vad skönt det var när de var där inne, så lugnt och behagligt mot två små som ska bytas och ammas och vaggas och plockas och ahahahahahah

I veckan ska vi iväg på tillväxtUL: ska bli intressant att se hur de vuxit. Kommer nog att kännas lite mer inspirerande att ta en dag i taget ett tag till när jag fått se dem lite igen. Det var ju trots allt flera veckor sen

Skyddad: Händelserik dag

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

rundtur

runt mig..

haha

fram ifrån

sidan

bakifrån

Så ser jag ut efter att ha passerat 32 fulla veckor och 2 fulla dagar och har två inneboende..