Roligaste intervjuaren.

Härom dagen fick jag ett vykort där det stod att jag var utvald för att bli intervjuad ang våra TV-vanor i familjen. Idag ringde det således en kille från Media något och pratade med mig. Lite prat om vilken mottagare vi har, vilka kanaler vi har och hur mycket vi ser på Text-TV och på vilken kanal vi isf ser Text.

Sen kom det roliga. Han hade lite följdfrågor ang vår levnadssituation. Först de där vanliga ang min utbildning, hur vi bor och vad man tjänar.  Sen kom frågorna ang vår familj..

Intervjuaren:  Hur många personer är ni i hushållet?

Jag: 6.

Intervjuaren:  Hur många av er är under 7 år?

Jag: 4.

Intervjuaren: Oj!! Eller jag menar aha.

Jag: mm.

Intervjuaren: Hur många är mellan 8 och 18?

Jag: Ja det är ju ingen. Sen är det ju bara vi vuxna.

Intervjuaren: Hahah.

Lite rolig kille det där. Trevlig, glad och med en god telefonröst.

Skyddad: Världens sötaste V..

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

En avklarad.

Så var Z smittfri och nästan oprickig. Eller det sista är väl inte riktigt med sanningen överrensstämmande, men nästan iaf. Ska bli så skönt när han är hel och sig själv igen.  Nu väntar vi bara in de små också så har vi haft vattkoppor allihopa.

Dagarna springer förbi. Själv har jag fastnat i PIM-träsket. PIM är en kompetensutveckling för pedagogisk personal och faktiskt riktigt roligt. Första inlämningen blev ett bullrecept och nu gjorde jag en PowerPoint-presentation om hur man sparar pengar och miljö genom att handla begagnat. Får se om den går igenom… egentligen ska det ju vara något man kan ha med sina elever, men eftersom jag inte har några elever just nu kändes detta naturligt. Får se vad handledaren säger. Roligt är det iaf att få sitta och fixa med något som inte är bloggen eller barnen eller .. ja ni fattar..

Vattkoppor.

Så fick vi det så äntligen.  Vattkopporna. Det var väl bara att vänta efter att en av killarna fick det på förskolan för någon vecka sen. Sedan dess har ett gäng  av barnen prickats in.. Bättre nu än när man jobbar och hellre nu än när de är stora.

Z verkar komma lite lindrigt undan. Ce stackaren hade ju ÖVERALLT när hon hade det. Z är pigg som en mört och har lite här och var. 

Nu hoppas vi att tvillingarna får en .. smidig.. resa de med för de lär väl få det förmodligen. Mitt i allt annat liksom. Var väl bara att vänta.

Skyddad: Gluggis.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Min make – romantikern.

Mitt ♥  svämmar över.

Igår hade vi sjuårig förlovningsdag och A överraskade mig när jag kom hem från mitt träningspass. Väl hemma möts jag av ett tyst och mörkt hus. Helt mörkt förutom att A tänt en massa värmeljus som en liten väg som jag skulle följa. Väl framme vid slutdestinationen väntade make med  jordgubbar och champagne och Thailandsacessoarer. (vi förlovade oss i Thailand)

Så.. Hjärtat fullt.

Fingerfärg!

De minsta fick fingerfärg och förkläden av kusinerna med föräldrar  när de fyllde år. Idag var det läge att ta fram både färger och stora pappret. B var sådär road, V älskade det och de stora hade så roligt att de rullade i färg.

Man har inte roligare än man gör sig. Mycket badande och mycket tvätt blev det. Men vad gör det?

Bärsjal..

Att bära i sjal är nära. Att bära i sjal är behändigt, mysigt och bekvämt. Har blivit lite mindre av sjalbärandet med tvillingarna   men det har hänt och det är fantastiskt.

När B varit hängig nu iveckan har han fått åka sjal lite för närhet och mys medan jag fått armarna fria. Idag önskade jag att jag haft med mig sjalen för jag och tre åkte till Skillingaryd och V somnade i bilen. Mindre smidigt att bära runt på en sovande V i butikerna

Idag fick A lite lust att busa och tog först V i sjalen och sen B.

Lite skillnad sen tiden då de fortfarande fick plats bägge..

Jobbet..

Idag var jag på jobbet en vända. Ibland suger det i tarmen att börja ta tag i det igen, speciellt när man möter glada (om än något trötta..) kolleger, vänliga chefer och charmiga elever. Tonåringar är sköna. Jag och B&V drog dit efter lämningen av de stora. Behövde bolla lite med min chef, men jag har ju fått en ny chef nu och hon var tydligen utomlands så det blev inte mycket med det.

Fick mig ett gott skratt iaf.

Min _egentliga_ chef  (som nu är föräldraledig) har en vikarierande chef på sin post (och hon har inte 7-9 utan ledningsgruppen har gjort om det lite.. förvirrat. ahhaha)  Vi pratade lite smått och jag sa att hon ju är ett nytt ansikte för mig. (har funnits i organisationen ett tag) Hon skrattade lite och tyckte att jag väl inte hade jobbat på… (sneglade lite på B&V) ett och ett halvt år? Nja sa jag.. jag har nog egentligen inte jobbat så mycket på typ sex år.. Då utbrister hon:

”ja men då vet jag ju vem du är. Du är ju hon med alla barnen”.

MOHACHAHAHAH

Skön människa det där. Steg i graderna. Dessutom hade hon ett svagt minne av mig och tvillingmagen när vi dansade LineDance på en personalfest.. De ja. Och mindes dessutom att vi var två tvillingmagar. Vi har tydligen gjort mer intryck än vi själva visste.

Hon tappade sin tand!!

Idag åkte den ur Ces lösa tand. Den första lösa och tappade i vår familj så således en stor händelse. Jag har försökt få henne att dra lite extra i tanden i typ en vecka för den har verkligen hängt på sista .. slamsan.. ett bra tag. Idag hämtade vännen H upp henne och tog med henne till simmet och när jag hämtade upp henne efter en timme var tanden ute. Det var Ces vän M som berättat hur hon skulle göra. ”men Ce. Du kan ju inte bara putta på tanden, du måste vrida också” var tipset och ut ramlade tanden.

Skulle absolut ha fotat gluggen men A tog med sig kameran.    Tanden kom med hem iaf och lades i en burk vatten i väntan på tandfen.

I kväll när Ce skulle gå och lägga sig vaknade plötsligt bägge tvillingarna och krävde mamman. Jag hyssade och vyssade och medan jag gjorde det hörde jag Ce bryta ihop. Totalt. Sen hörde jag hennes steg i trappan och sen upp igen och så ett vrål. Sen var det enda jag hörde hennes tårfyllda stämma hulkandes ”vad har jag gjort, vad har jag gjort, varför gjorde jag sååå hur ska det nu gååå”

Efter en stund när tvillingarna somnat om och jag äntligen fick tag i Ce förstod jag. Hon hade hällt ut vattnet i burken i sin hand i handfatet men tanden hade ramlat genom hennes små fingrar och ner i handfatet. Hon sprang då och hämtade en gaffel för att plocka upp den men då ramlade den ner helt. ”och det sa plopp. Och hur ska jag nu göra och får jag ingen peng nuuuu?”. Mitt i allt kramande viskade jag att hon ju kunde skriva ett brev till tandfen istället och förklara. ”det har jag redan gjort” säger Ce då och visar upp ett brev där hon förklarar att hon tappat ner tanden. Sötungen.

Tur man är händig. Lite avloppsöppning så hittades tanden igen och jag tror aldrig att Ce varit sin mor så tacksam som just då. Kanske kan man hoppas att hon i det ögonblicket faktiskt insåg att det stämmer.. Mamma kan man lita på i alla lägen och mamma gör allt för att lösa problemen som uppstår.Hoppas hon kommer ihåg det när hon blir.. tonåring.

Nu ligger hon där uppe och sover. Sött.