Så galet att det är 17 år sedan vi for in med en stor mage, en TENS-apparat (som konstigt nog tjoade hela vägen till Värnamo 😉 ) och en nyduschad make. Han kom hem från schacket, vattnet gick och vi fick ringa till förlossningen.
17 år… 17 år sedan vi fick, efter många undersökningar och många konstiga apparater, se vår förstfödda. Så söt, så söt. Hon försvann dock fort, med en syresättning som inte var som den skulle. Vi , A och jag, låg kvar i Värnamo, ringde mor- och farföräldrar och försökte att förstå att vi just blivit föräldrar, trots att vår dotter var ivägkörd till Ryhov för koll.
Senare fick vi åka till JKPG vi med och mötte vår dotter på NEO i kuvös. Inte mådde hon bra inte. Tur att det fanns bra personal, finaste hjälpen och att hon mådde bättre och bättre efter vissa dippar. Sen, sen fick vi komma hem.
Några vittnar om tidiga möten med liten bebis. Inte alls som nu i coronatider då man inte ens törs träffa mor och farföräldrar. Då fick morfar vara den första att lyfta Knyttet då han och mamma var på besök på NEO. När vi kom hem pågick bebislivet som vanligt, vilket det säkert inte gör nu..
Iaf. HOn har vuxit upp till en fantastisk människa. En tjej med skinn på näsan, med ett eget driv och ambition. En tjej som väljer vänner, inte utifrån om DE väljer henne utan om de accepterar VARANDRA. Hon är en donna som är klok och omtänksam och som har ett hjärta större än de flesta personer jag mött.
Så galet stolt över att få vara hennes mamma. Mamma till Ce. 17 år idag! Grattis söto! I love you to the moon and back, och lite till för jag vet hur stort universum är!
(och om ni undrar.. så älskar jag alla våra 4 lika mycket. Det är bara det att IDAG ÄR CES FÖDELSEDAG!!! Bästaste!)
