Så blev jag 50. Hm. Jag kan inte säga att jag är helt nöjd över detta.. Eller JO. Självklart är jag glad att jag fortfarande är med vid 50 det är inte så ni ska tolka det, mer att det känns vansinnigt konstigt att fylla 50. Jag minns när mamma och pappa fyllde 50 och det var väl igår? Eller det förstår jag ju att det inte var, men nyss? Eller nej?
Iaf. Mycket motsträvigt har jag sett fram emot dagen då det är 50 år sedan jag föddes. Visst har jag skrattat gott och lett åt det faktum att jag föddes. (TACK mamma för alla små papper, brev och annat du sparat sen jag föddes.. det verkar verkligen som att ALLA var SÅ glada över att jag var jag. Eller tja.. inte att jag var jag, men att jag var en liten tjej och släktens prinsessa.) Men att förstå att det är 50 år sen är galet, I tell you. Crazy!
Firandet började egentligen på torsdagen när jag hämtade Z på stationen i Värnamo. Lite mystid i bilen, lite prat och lite tjöt. Så tacksam över att han kom hem.
Lördagen före måndagen så att säga började med haveri. Ett missförstånd totales. Vem kan skrika och vara ledsen när släkten står vid trappen (så illa var det inte) när man inser att det blivit fel i planeringen. Efter haveri föds lugn, så så blev det. Hämtning av mat, tårtor och annat och sen kom släkten inramlandes för att fira. SÅ mysigt. Galet fina presenter och en eftermiddag och kväll med gott fika, god mat och mys och tal. Man kan verkligen ha det sämre!
Mysigt folk, fina presenter, familjen! Lycka!
Söndagen blev innebandymatch med tvillingarna på samma plan. Lämning av Z för avresa till Kalmar. På eftermiddagskvisten uppdaterades norrskenssverige att det var dags för Norrskensvarning och jag kan inte säga att jag var olycklig när jag såg det gröna skenet lysa upp vårvinternatten. Fantastiskt! Jag jagade upp barnen och de hjälpte mig mysa och fota! En helg gick till sin ända. Så nöjd och glad somnade man då!
På måndag morgon hade jag lovat gänget att få sova ut. Jag skulle ju ändå iväg så tidigt. A överraskade mig med present och jag var vansinnigt nöjd med detta. När jag väl kom till jobbet firades jag av fina kollegor med ett par superfina blåbärsörhängen. Vem kunde ana att min iver att fylla kollegornas frysar skulle resultera i världens finaste örhängen? På eftermiddagen blev det fikahäng med klassen och lite mys med tårta och kahoot-häng. Ett sms kom. ”var uppklädd vid 19.30!” What? Vad menade man? Skulle jag vara uppklädd i klänning eller termobyxor? Jag som mest hade tankarna på det gröna diset hade klänningen under termobyxorna när jag tog mig ut. SÅ VACKERT!!
Ett telefonsamtal kom. Grattis!! Vad gör du? Är ute och ser norrsken! Jodå. Det dansade på himlen även på min 50.årsdag. När vågen släppt var det dags att åka vidare. Det blev nämligen middag med finaste maken på Hook. Vansinnigt gott. Och vansinnigt mätta var vi när vi tog oss hemåt.
Som vanligt lite osociala jag var jag norrskensjägare och SÅÅ fantastiskt lycklig över att se norrsken på min födelsedag. Spelade mindre roll att timmen blev sen. Det kom en våg till med gröna flammor. Väninnan kom på snabbesök och sa som jag ”Det är nog någon som vill säga hej”. Så var det nog. Precis som åskoväder som ”bäng” så var det norrsken på min dag!
Tisdagen kom. Jag tänkte det var över och att firandet gått mot sitt slut. Inte då. På jobbet bankade det på min dörr och finaste brevet överlämnades med goa presenter. Jag halvbröt ihop. Lärarhjärtat svämmade över. Kalasfirande med ena tyskagruppen och en muffins med ljus i fick ögonen att åter tåras. Ibland överraskar de de där tonåringarna. Dessutom kom det finaste snaps som visade att man minsann fanns där någon stans fast år borta. De där hjärtliga ungdomarna förgyller verkligen ens tillvaro både när man har dem i sin närhet och när man har dem flera år bort.
Så.. summan av kardemumman.. Jag kan verkligen säga att jag fått världens bästa finaste halvsekelsdagsfirande.
Besök, hälsningar, telefonsamtal, presenter, överraskningar, kramar, blommor….. Ja man kan inte ha det bättre!!
TACK ALLA!!
Johannapannans rike. 